I vanlig ordning har vi transkriberat det senaste avsnittet av #KommuniceraMera om du föredrar att läsa istället för att lyssna. Vi gästas av Anna Bennich-Karlstedt som arbetar som psykolog, psykoterapeut, föreläsare och författare. Hon specialiserar i kunskap om stresshantering, hälsofrågor och att skapa hållbara relationer. Lyssna eller läs det senaste avsnittet. Och glöm inte att #KommuniceraMera!

Vad tänker du på när jag säger kommunicera mera?

Anna: Att det vore så önskvärt på många plan! Jag tänker kring att kommunicera och att kommunicera mera att vi förväntas lära oss det genom livet. Men vi lär oss inte riktigt det i skolan när det kommer till grunderna och hur vi ska förstå varandra, beskriva saker, hur man ger bra feedback. Det tycker jag vore bra om vi lärde oss lite tidigare. Vi kan namnen på alla sjöar men det är inte det som vi sen har i huvudet när vi ska ut i livet och försöka förstå varandra. Då är det mer om budskapet gick fram, förstod personen vad jag menade och vad menade den där personen. Men det är inte det vi får öva på i skolan. Så jag tycker det vore bra om vi fick lära oss mer om kommunikation och sätt att kommunicera för att förstå varandra.

Intressant! Så skolan borde ha fler ämnen om kommunikation?

Anna: Ja jag tänker det, lite människokunskap skulle inte sitta så illa. För det är faktiskt det som vi tampas med sen och funderar över.

Kan inte du berätta lite om dig själv?

Anna: Jag är psykolog, psykoterapeut, föreläsare och författare. Det har jag jobbat med ganska länge. Jag gör ganska mycket olika saker, dels arbetar jag med enskilda individer eller par i terapi och dels med ledningsgrupper eller arbetsgrupper och team. Det kan handla om att lösa konflikter eller ett ledarskap som inte riktigt fungerar. Jag arbetar också med arbetsplatser och inom organisationer med olika saker. Jag föreläser mest om stress men även om olika typer av arbetsmiljörelaterade ämnen. Sen så skriver jag en del i artiklar, böcker och sådant.

Du gör väldigt mycket olika saker. På tal om stress, är det stressande att ha så många bollar i luften samtidigt?

Anna: Ja det kan det vara. Vi lever i en miljö där det är hetsigt och snabbt, så det är lätt att bli stressad. Men jag tror att jag är bra på att snabbt känna av när det börjar bli lite mycke. Jag har även många tekniker och metoder att tillämpa för att komma ner lite i varv ibland. Men det är så klart att jag verkligen känner mig som en bluff när jag sitter i en taxi med en macka i plast och kastar mig mellan olika möten och tänker att jag hoppas inte att mina stress-klienter ser mig nu med andan i halsen. Men det är faktiskt inte så jätte ofta det händer.

Kan du dela med dig av några av de teknikerna du har utvecklat?

Anna: Det är inte mina egna tekniker i bemärkelsen att jag inte har hittat på dem själv. Men jag har många tekniker som jag tillämpar och använder när jag arbetar med stresshantering. De har jag haft förmånen att lära mig, testa och arbeta med. Så jag vet ganska väl vad jag ska göra om jag är för mycket uppe i varv och jag känner också lätt igen signalerna på det. Så jag tror jag har lite hjälp av det iallafall.

Jag har faktiskt en helt egenutvecklad stressteknik. Jag kan inget om riktig tai chi, jag tror att man ska använda armarna och kroppen också i det. Men när jag är stressad, barnen bråkar vid middagsbordet och maten är sen då brukar jag tänka det: tai chi, tai chi. Så kommer jag ner i varv lite. Det är ett ord jag upprepar för mig själv som symboliserar att jag ska komma ner i varv.

Det är bra att ha något att påminna sig själv med när det blir lite mycket. Det är många idag som lider av stress och utbrändhet. Vad tror du det beror på?

Anna: Det beror på många olika saker. Det beror inte på att vi har blivit mer lättkränkta och ynkliga som inte orkar ta i, vilket man för höra ibland. Så är det verkligen inte. De jag träffar som har hamnat i utmattning är inga soffpotatisar utan har höga prestationskrav, vill mycket och känner ett stort engagemang. Sen har det varit svårt att stoppa karusellen när den har dragit igång. De stressrelaterade sjukdomarna och sjukskrivingarna har ökat mycket de senaste åren, 70 % ökning i sjukskrivningar sen 2013. Så det är många som inte mår så bra av att det snurrar så fort. Väldigt många saker har förändrats på bara trettio eller femtio år om vi tittar på hur vi lever våra liv idag. Vi är uppkopplade på ett helt annat sätt, vi lever dessutom i effektivitet-romantikens tid. Åtminstone i större städer i västvärlden så ser vi att vi ska hinna göra så mycket som möjligt på så lite tid som möjligt. Både vad vi ska prestera på arbetet men även hemma och hur vi ska leva våra liv. Vi har dessutom sociala medier som är roliga och hjälpsamma men även ger oss även orimliga möjligheter att jämföra med andra.

Allting går otroligt mycket snabbare nu, men jag kan ändå sen en motrörelse. Man har till exempel börjat prata mycket om skärmtid. Kan du hålla med om det?

Anna: Ja det kan jag. Det här är en så pass ny företeelse att kunna se skärmtid i mobilen så vi vet inte så mycket än om vilka effekter det kommer att ha. Men det är som du säger att vi har mer kunskap och insikt om att det finns problem med att ständigt vara uppkopplad mot en skärm. Men framförallt har ansvaret för att hitta vila och lugn hamnar på mig som individ i mycket högre grad idag. Det tror jag är en av nycklarna när man pratar om att vi är mer stressade idag än tidigare. Tidigare fanns det en stopptid, t.ex. tv slutade sända en viss tid och man kunde inte fortsätta att titta efter det. Idag är det vårt ansvar att lägga bort skärmen. Vi har en utmaning i det för det är ofta väldigt lockande att använda skärmarna. Men det är inte svart-vitt, ibland kan det vara återhämtning att slänga sig på soffan och slö-scrolla i telefonen. Så det är långt ifrån bara ett problem.

Du är ute mycket och möter olika företagsledare. Vad brottas de med i sina företag? Vad har företaget för ansvar när det kommer till stress och utbrändhet?

Anna: Våra arbetsplatser har ett stort och ganska långtgående ansvar när det kommer till medarbetares hälsa och rehabilitering. Det spelar inte så stor roll om det var skilsmässan som gjorde att jag tippade över eller om det var stress, jag blir ändå sjukskriven från jobbet. Det är arbetsgivarens ansvar att se till att det finns en bra rehabiliteringsplan. Så det finns ett stort ansvar. Sen har chefer också ofta en väldigt hög belastning och är dessutom är ganska ensamma på sina positioner med att ta hand om medarbetare men även att vända sig uppåt i organisationen. Så det kan också vara otroligt stressande. Men det jag tycker att jag ser är en ökad öppenhet för att också de värden som inte är att vi ska minska sjukskrivningarna för att spara pengar utan att det finns en högre medvetenhet och vilja att arbeta förebyggande i den kultur vi skapar.

Hur ska man som företag göra för att springa fort och nå lönsamhet men samtidigt få alla att må bra?

Anna: Det handlar ofta om att skapa ett tryggt klimat så att det går att prata och hjälpa varandra. Så att det inte bara är fokus på höga prestationer och att det inte över tid alltid är det premieras. Att man samtidigt har koll på att medarbetarna orkar. På vissa arbetsplatser kan man även underlätta genom att ha lite mer flexibla tider, kanske göra det möjligt att jobba hemifrån för att på så sätt skräddarsy arbetsplatser. Det kan göra det lugnare över tid och dygnet. Sen handlar det också för chefer om att finnas tillgängliga, lyssna, stötta och ha feedback och kunskaper. För det är väldigt stress reducerande. Så det finns mycket att göra med klimatet.

Finns det några andra väldigt konkreta metoder som stöds av forskning på hur man får medarbetarna att prestera bättre och må bättre?

Anna: Ja det finns det. En ökad frihet och färre arbetstimmar, men kanske framförallt möjligheten till fysisk aktivitet, mår medarbetare bra av. Så frihet under ansvar och möjligheten att röra på sig är bra saker att satsa på i den mån det går.

Nu har vi pratat lite om arbetsbelastningen. Men relationer skapar också mycket stress, eller hur?

Anna: Ja det kopplar ihop med det vi pratade om i början, att vi tänker mycket på vad andra tycker och vad menade den där personen och så vidare. Både på arbetsplatser men även med de relationerna vi har hemma.

Vad kommer företagskulturer ifrån? Vad avgör om en arbetsplats är en plats med hårda armbågar eller inte?

Anna: Kulturen sitter inte i väggarna i betydelsen att det inte är inbyggt någonstans. Kulturen sitter i människorna och de beteenden som är rådande på arbetsplatsen. Kulturen kommer ofta uppifrån och pressas ner i organisationer, inte alltid men ofta. Ibland säger man att man har ett rått men hjärtligt klimat, och det kan fungera om alla fungerar på samma sätt och tycker om samma typ av skämt och jargong. Men det kan också hända att personer hamnar i kläm. Men vad menar vi med rå och vad menar vi med hjärtlig? Samma med fraser som ”här behandlar vi alla med respekt”, vad menar vi med respekt? Om vi inte kan definiera vad vi menar med respekt så är det svårt att efterleva. Man behöver definiera vilken kultur man vill ha och vilken typ av beteende som är eftersträvat.

Att förändra en kultur sker inte över en natt, hur lång tid tar det att förändra en kultur till det bättre?

Anna: Det kan ta lång tid. Särskilt om det är en kultur som har funnits länge och det är människor som har jobbat där länge och därför är vana vid att det fungerar på ett visst sätt. Det man kan göra är att framhäva när det fungerar och när det inte fungerar, men även vad konsekvenserna blir när det inte fungerar.

Vad är bästa sättet att leverera feedback till en organisation eller grupp med människor?

Anna: Det finns några saker man ska tänka på. Om man ska ge negativ feedback så är det grundläggande saker som att man ska göra det enskilt och inte framför en grupp, att använda sig av beskrivningar av konkreta beteenden och inte hur en person är. Samt vad jag skulle önska istället för det beteendet som inte är uppskattat. Ibland när man ska ge negativ feedback så måste det finnas ett bäst före datum. Det är lite jobbigt att ha samtalet så man går och samlar på sig småsaker och väntar, så har det helt plötsligt gått tre månader sen konflikten. Och då är det svår att ta emot den kritiken och beskriva sin egen bild av situationen. Så man bör ge feedback nära i tid till händelser. Att använda sig av jag-budskap och beskrivande gör att det inte blir så hotfullt.

Innan vi avrundar tänkte jag vi kan gå tillbaka och prata om din karriär lite. Du arbetar som föreläsare och du är även med i Nyhetsmorgon i TV4 frekvent. Hur började den resan?

Anna: Jag kommer knappt ihåg. Men när jag började jobba som psykolog var jag på en företagshälsovård och där var det ganska många som tyckte det var obehagligt att prata inför grupp. Så när vi hade kunder som ville att vi skulle dra hälsofrågor eller göra föreläsningar så var vi ett par stycken som sa ja och fick göra det ofta. Då insåg jag att jag tycker det är roligt och att det är uppskattat. Sen har det fortsatt och så startade jag eget företag och började samarbeta med bland annat Talarforum som har kundkretsar och matchar mig med kunder. Så har det blivit mer och mer. Det är jätteroligt! TV4 handlar nog om att jag har sagt ja. Det började med någon liten fråga som jag har sagt ja till trots att det har känts läskigt och sen har det vuxit och blivit mer.

Har du några sista tips du vill dela med dig av?

Anna: Mina sista tips på stresshantering är att om man är jättestressad just nu och mår dåligt, så betyder inte det att man måste ändra hela sitt liv. Man behöver kanske inte säga upp sig, skilja sig, flytta till Gotland och börja med keramik eller något sådant. Man kan läka fast man är kvar i karriärsvängen och är engagerad i saker utanför jobbet om man bara gör små justeringar. Det handlar om att få in lite mer återhämtning i livet. Så man behöver komma fram till vad som är återhämtning för en själv.

Vi vill slutligen rikta ett stort tack till Anna Bennich-Karlstedt som tog sig tiden att delta i vår podd #KommuniceraMera!